Religionen i antikens Rom

Under antikens Rom spelade politiken och kulturen en stor roll. Man hade inget speciellt ord för ”religion”. Romare ägnade sin tro åt gudarna som till stor del var en utökning på den grekiska mytologin. Mytologin handlar om den kult och de gudar som accepterades av den romerska staten. Drivkraften i romarnas religion var kultens handlingar. Utförandet av ritualer, högtider och offer var betydande handlingar. Också de romerska spelen var till gudarnas ära. Människornas syfte var att vinna eller bevara gudarnas välvilja.

Religionen och politiken gick hand i hand och det var inte ovanligt att folk gick till präster för att få svar på frågor. Invånarnas uppträdande och förhållande till gudarna kontrollerades av senaten. Länken mellan religion och dagligt liv kunde också utnyttjas. Kejsar Augustus (regeringstid 29 f.Kr-14 e.Kr) stärkte sin makt efter en orolig period och människorna lät sig tro att han hade personlig relation till gudarna. Han grundade därför ett Apollotempel på Platinen. Solguden Apollo stod för freden och civilisationen och gav en trygghet hos folket.

I hemmen fanns ofta ett husaltare, ett lararium och en brinnande eldstad som symboliserade skyddsgudinnan Vesta. I Vestas sammanhang fanns det så kallade vestaler, prästinnor, som fullgjorde religiösa funktioner och deltog i offentliga ceremonier. De hade till uppgift att vakta den heliga elden som brann natt och dag. De hade rätt till att välsigna brottslingar och att förolämpa en vestal ledde till dödsstraff.

Lite jämförelse mellan den grekiska och romerska religionen var gudarnas motsvarigheter. Till exempel romarnas gud Bacchus som motsvarade grekernas Dionysos, vinets gud. Det fanns så kallade mysteriekulter som var en viktig del i båda religionerna. För att bli medlem i en sådan kult måste man först invigas. Dessa mysteriekulter existerade undanskymda för den statliga religionen och ändå utsattes kristendomen, när den spred sig som en mysteriekult inom det romerska imperiet, för förföljelse. En möjlig orsak är att kristna inte ville dyrka andra gudar än sin egen.

Idag finns olika symboler och myter som lever kvar genom muntlig tradition, konst och byggnader. En kamp mellan gudar och giganter kännetecknar ofta berättelserna. Någon helig skrift finns inte bevarad idag. De källorna som kvarstår är arkeologiskt material från t.ex. tempel och gravar, inskriptioner och notiser hos författare.

Källor :

Albert Bonniers förlag 2004, World Religions The great faiths explored & explained.
Boken Världens Religioner av John Bowker.